Alvar Aalto

Vänskapen med Göran Schildt

Göran Schildt lärde känna Alvar Aalto redan under sina studieår. Alvar Aalto var då ordförande i filmklubben Projektio som Schildt också anslöt sig till. De knöt dock inte några starkare kontakter i detta skede. Det var först flera år senare, närmare bestämt 1952, som Schildt och Aalto blev goda vänner. Schildt besökte då Aaltos byrå tillsammans med sin italienske vän Roberto Sambonet. Så här beskriver Göran Schildt besöket:

”Från den dagen var jag räddningslöst infångad i trollkretsen kring den glada sällskapsmänniskan, den infallsrika konstnären och den levnadsvisa humanisten.”

Aalto visade gärna sina ritningar för Göran Schildt och de reste tillsammans i Finland, Italien och Egypten. De hade båda ett stort intresse för Medelhavets kultur och förde många samtal om detta. Efter Aaltos död 1976 skrev Göran Schildt en biografi om arkitekten i tre volymer.

Alvar Aaltos liv

Alvar Aalto föddes den tredje februari 1898 i Kuortane och bodde där fram till 1905 då familjen flyttade till Jyväskylä. I familjen ingick då fadern, distriktslantmätaren J.H. Aalto, modern Selma Matilda (f. Hackstedt) samt fyra barn. Året därpå dog Aaltos mor och fadern gifte om sig med Selmas syster Flora Hackstedt.

Studentexamen tog Alvar Aalto vid Jyväskylä Lyceum 1916, därefter fortsatte han med studier i arkitektur vid Tekniska högskolan. Färdig arkitekt blev han 1921. Två år senare öppnade han en egen arkitektbyrå i Jyväskylä och anställde arkitekt Aino Marsio (1894-1949) som assistent. De gifte sig 1924 och fick två barn tillsammans.

Framgång i Finland och internationellt

1927 flyttade familjen till Åbo efter att Aalto vunnit tävlingen för Lantbruksproducenternas hus i Åbo. Åbo var en inspirerande stad och här hade Aalto sin byrå fram till 1933. Det var under denna period han planerade Pemar sanatoriet som stod klart 1933. Pemar sanatoriet är vad man kan kalla för ett helhetskonstverk. Aalto designade även inredningen, som innefattade belysningen, sanitetsporslinet, undersökningsbord m.m. Det var med denna byggnad han delvis lyckades slå igenom internationellt, även om hans stora genombrott skedde med möbler.

Efter framgången med Pemar-projektet bestämde sig Aalto för att pröva sin lycka i Helsingfors och öppnade en arkitektbyrå där 1933. Huvudstadsregionens arkitekter tillhörde den gamla generationen och det var inte alldeles lätt att få jobb där. Samarbetet med snickaren Otto Korhonen var en stor framgång och Aalto var därför inte bunden av beställare från Helsingfors.

Naturen som inspirationskälla

Vid sin planering fäste Aalto stor uppmärksamhet vid naturen och planerade sina byggnader utgående från detta. Bland hans mest kända skapelser kan nämnas Villa Mairea i Norrmark, Finlandia huset i Helsingfors och Aaltocentrat i Seinäjoki.

1952 gifte sig Aalto med Elissa Mäkiniemi. Första frun Aino hade avlidit 1949. Tillsammans skaffade de ett Experimenthus i Muuratsalo där Aalto kunde pröva sig fram, främst med användningen av olika sorters tegel.

1958 drog sig Aalto tillbaka från det offentliga livet och fokuserade mera på att skriva och rita. Han vann i slutet av 50-talet flera arkitekttävlingar bl.a. för Kiruna stadshus, Aalborgs konstmuseum, teatern i Essen. På 60-talen ansvarade han för planeringen av större projekt som Seinäjoki och Rovaniemis stadscentrum. 1963-68 fungerade Aalto även som förman för Finlands Akademi.

Aalto avled 1976 och är begraven på Sandudds begravningsplats.

Läs mera om Alvar Aalto